Magnus ”Mange” Hansson
1965 – 2018

Magnus

Mange – Minneshälsningar och kondoleanser

Inledning

Mange jobbade som rehabinstruktör på Rehab Station i 23 år.  I sin roll som rehabinstruktör var han unik och oförglömlig. Han visade att det är möjligt att klara mer än de flesta tror med den ryggmärgsskada han hade. Med den här minnessidan vill vi att Mange ska kunna fortsätta att inspirera och motivera andra ryggmärgsskadade till ett aktivt och självständigt liv.

Magnus bakgrund

Magnus  föddes 24 mars 1965. Han växte upp i Sollentuna och gick el- teleteknisk linje och fick sedan jobb som installationstekniker på Ericsson. Magnus stora intresse var idrott, han älskade all form av träning.

När han var 21 år i maj 1986 förändrades Magnus liv. Han skadade nacken på C6-C7 nivå i en fallolycka och blev tetraplegiker, förlamad i benen och delvis i armarna. Han gick igenom en lång rehabilitering, var envis och hade en enorm drivkraft att träna för att komma tillbaka till ett bra liv trots sin skada. Någon personlig assistans fanns det inte när Magnus skadade sig, att bli självständig och klara sig själv var därför oerhört viktigt och betydelsefullt.

Magnus i solen

Efter skadan fortsatte Magnus att jobba på Ericsson och sedan på Televerket med logistik. Efter några år utbildade han sig till rehabinstruktör och jobbade sedan som det  i 23 år på Rehab Station Stockholm. När LSS-lagen kom 1994 fick Magnus personlig assistans. Han tog hjälp av sin assistent så han kunde leva ett aktivt liv, men förlorade aldrig sin vilja att göra det han kunde själv.

Magnus kom hem från en av Rehab Stations Floridakurser i slutet av mars 2018 där han var med som rehabinstruktör. Han var vältränad, solbränd och mådde jättebra. Veckan efter var han förkyld och lite hängig några dagar och sedan blev han helt plötsligt jättesjuk i hög feber och lågt blodtryck. Det visade sig vara en urinvägsinfektion i kombination med en njursten som orsakade en akut sepsis/blodförgiftning.

Sjukdomsförloppet gick så fort, vi förstod inte allvaret förrän det var för sent. Hans nedsatta känsel spelade antagligen en stor roll. Han låg på IVA på Danderyd i tre dygn och kämpade för sitt liv. Han avled 7 april 2018, 53 år gammal. Det var alldeles för tidigt och det gick alldeles för fort. Vi hann aldrig säga farväl!

   Mange på RG läger 1987 på Hasseludden

Rehabinstruktör och Förebild

Magnus fick chansen att gå Frösunda Centers första Rehabiliteringsinstruktörsutbildning som startade våren 1994. Efter det fick han jobb som rehabinstruktör på Frösunda Center som idag är Rehab Station Stockholm.

rehabinstruktör

En rehabinstruktör är ett yrke där man själv har en egen funktionsnedsättning och erfarenhet av sin egen rehabilitering. Den egna erfarenheten kompletteras med en utbildning som instruktör i styrke- och konditionsträning, idrott och ADL-inriktade aktiviteter. Som rehabinstruktör har man en roll som förebild, att visa på de möjligheter som finns samt inspirera och motivera till ett aktivt liv trots en funktionsnedsättning.

Magnus rehabinstruktör

På Rehab Station Stockholm är det en unik och viktig del i rehabiliteringen att möta rehabinstruktörer som har varit i en liknande situation. Det kompletterar sjukgymnasternas och arbetsterapeuternas arbete och gör rehabiliteringsarbetet mer trovärdigt.

Magnus älskade sitt arbete som rehabinstruktör på Rehab Station. Att stötta och hjälpa ryggmärgsskadade i deras rehabilitering var något han verkligen brann för och även var väldigt duktig på.

Rullstolsbasket

Magnus var unik på flera sätt. I sin roll som rehabinstruktör på Rehab Station Stockholm var det i synnerhet två av hans egenskaper som gjorde honom oförglömlig. Han kunde skapa motivation och han var själv en förebild. Att inspirera sig själv till att göra det lilla extra. Lite tyngre vikter, ett pass till eller att en gång till försöka göra det som inte gick att klara av förra gången. Det krävs det motivation för.

Magnus vid datorn

Att hitta den motivationen kan man göra på olika sätt, till exempel genom att läsa sig till kunskap om hur man bygger upp sin egen motivation. Ett annat sätt är att hitta förebilder. Förebilder som man kan identifiera sig med och på så sätt arbeta för att bli lika, eller i alla fall liknande inom något av områden som en förebild representerar.

Rullstolsbasket eller rugby

Citat från Yasmin Nilsons Facebook april 2018:

”Ni vet de där försynta, ödmjuka människorna som genom sin blotta uppenbarelse inger förtroende, respekt och hopp? De där opretentiösa människorna, som inte behöver hävda sig och inte behöver bevisa något? De där genuina människorna, som vill alla gott, som sätter andra före sig själva och som aldrig beklagar sig?
Jag kände en sådan människa. Han hette Mange och han har nyligen lämnat oss. Om han varit en så kallad kändis skulle det råda landssorg nu, för det gör det bland alla oss som kände honom. Och vi är många. Jag ska berätta för er om Mange.

Efter min olycka, då jag legat på sjukhus i åtta månader, kom jag till rehabiliteringscentret Frösunda Center. Jag var 16 år och mitt liv var slaget i spillror.
På Frösunda Center fanns Mange och han arbetade som rehabinstruktör. Mange var liksom jag ryggmärgsskadad. Han hade brutit nacken i en fallolycka då han var 21 år och kom att ägna sitt liv åt andra som drabbats av ryggmärgsskador.
Han visade mig att det gick att leva ett bra liv med ryggmärgsskada. Han kunde inte nämna sina båda döttrar utan att le. Det märktes tydligt hur stolt han var över dem. Och det där leendet med glimten i ögat, som var så typiskt för Mange, gjorde en alldeles varm inombords.

Mange var en livsviktig förebild som hjälpte till att plocka upp och sätta ihop spillrorna av mitt liv. Och han hjälpte inte bara mig, utan hundratals – kanske tusentals – andra som drabbats. Han var en sann eldsjäl. Tack, Mange, för allt du gav mig och andra. Tack för att du visade mig att livet är värt att leva.”

Porträtt Magnus, ritad av Jan Nilson april 2018

Tecknad av Jan Nilson april 2018

Nedan följer en lista som vi hoppas kan vara en inspirationskälla för de som behöver ökad motivation och som vill förstå varför det är så viktigt att ha förebilder.

Mange blir intervjuad av två 10-åringar, 2004

Boktips

Livsstilsboken

Rehabträning,20 personer i rullstol inomhus

Filmtips

Ihärdighet skapar framgång (eng., otextat)


Manges Vardagstips

Mange har varit en tillgång för både patienter och personal under väldigt många år. Han lever kvar i både patienters och personals minnen som en stor inspirationskälla.

Mange tog sin roll som rehabinstruktör på stort allvar och visade patienter hur han förflyttade sig, klädde på sig och smarta tips i vardagssituationer. Han var även mycket duktig på att motivera patienterna till att våga utmana sig själva. Han var en god lyssnare och fanns alltid där när någon behövde stöttning.

Mange ställde även alltid upp på bilder och filmer i utbildningssyfte till Academys olika projekt och utbildningsmaterial.

Mange kommer att fortsätta inspirera och motivera till självständighet genom de filmer, foton han varit delaktig i. Han visade att det är möjligt att klara mer än de flesta tror med den ryggmärgsskada han hade. Detta är extra viktigt för ny personal och assistenter för att få en förståelse att rehabilitering gör skillnad!

Carin och Madde

Mange visar förflyttningar med och utan hjälp

Förflyttning från rullstol till säng med hjälp

Förflyttning från säng till rullstol med hjälp

Förflyttning från säng till rullstol utan hjälp

Från liggande till sittande

Förflyttning från rullstol till soffa med hjälp

Förflyttning från soffa till rullstol

 

Filminspelning för Trycksårs-skolan, som finns att se på rehabstation.se/utbildning/trycksår

Filmning till nya trycksårs-skolan

Filmning till nya trycksårs-skolan

Filmning till nya trycksårs skola

Filmning till nya trycksårs-skolan

Mange visar olika sätt att tryckavlasta sittandes i rullstol

Lägesändring i rullstol: fot på vadband

Lägesändring i rullstol: fot på vadband

Lägesändra i rullstol: luta mot bord

Lägesändra i rullstol: luta mot bord

Lägesändra i rullstol: luta mot bord

Lägesändra i rullstol: luta mot bord

Lägesändra i rullstol: luta åt ena sidan

Lägesändra i rullstol: luta åt ena sidan

Tryckmätning ger direkt feedback så man förstår vikten av att ändra position

Mange visar hur man avlastar i sängen

Positionering 30 grader i säng med kuddar

Positionering 30 grader i säng med kuddar

Positionering 30 grader i säng med täcke

Positionering 30 grader i säng med täcke

 Magnus rehabilitering på KS 1987

Manges tips här på spinalistips

Se flera av Magnus tips här på spinalistips

Idrott

Magnus DIFMagnus älskade idrott och träning, han var en riktig idrottsnörd. Han satt som klistrad när det visades stora mästerskap eller matcher på TV och kunde retsamt nog alla sportfrågor i vartenda frågespel. Han var en hängiven Djurgårdare samt ett Real Madrid- och Arsenalfan.

Innan Magnus skadade sig spelade han fotboll och bandy på elitnivå. Efter skadan blev idrotten extra betydelsefull, den medförde att han fick den viktiga fysiska träning han behövde som tetraplegiker. Idrotten hade också en stor social betydelse för Magnus, lagkänslan och gemenskapen med andra ryggmärgsskadade var oerhört viktig.

Magnus träning
Magnus stockholm marathon 94Magnus tränade friidrott i rullstol. Han körde maraton flera gånger, både Stockholm och Berlin Maraton.

Rullstolsrugby RullstolsrugbyNär rullstolsrugbyn kom som en ny lagidrott för tetraplegiker var det rullstolsrugby som gällde. Detta kom att bli en idrott han tränade regelbundet i 25 år.

Magnus älskade också friluftsliv och att komma ut i naturen. Varje år åkte han på skidsemester med familjen. Han var också en stor svampexpert och på hösten plockade han gärna svamp.
SkicartCitat från Nacka HI´s hemsida april 2018. Skrivet av Magnus Krossén, som representant för Svensk Rullstolsrugby.

”Den 7:e april gick vår kära lagkamrat Magnus Hansson hastigt och alldeles för tidigt ur tiden vid 53 års ålder. Han efterlämnar sin livskamrat Anna och deras två döttrar Matilda och Alma.
Magnus var en försynt person som inte tog mycket plats, men han hade mycket klokskap i sig och var alltid mycket lojal och hjälpsam. Det upplevde vi alla som kände honom, vare sig det gällde rullstolsrugbylaget, som vän eller i hans yrkesroll som rehabinstruktör. Många nyskadade har under årens lopp haft Magnus som läromästare och förebild på RSS.
Allt sedan rullstolsrugbyn introducerades i Sverige för 25 år sedan var Magnus med, först i ”North hill Vikings” under Norrbacka HIF:s fana och sedan i ”Nacka Spiders”, Nacka HI:s stolthet. I sin roll som rehabinstruktör bidrog Magnus starkt till att slussa in nya spelare till rugbyn.

Innan rullstolsrugbyns era var vi flera som höll på med friidrott och tävlade på bana och i maraton. Även om många av oss är envisa och tjurskalliga, var det en som tog priset – Magnus Hansson. Trots alla fruktade backar och branter bara skulle han köra Stockholm Maraton och det gjorde han också med bravur!

Lika försynt och försiktig som han var utåt, lika stenhård var han mot sig själv. Det f d jägarsoldaten utmanade gärna sig själv, t ex med vildmarksliv i tält. Jag kommer aldrig heller att glömma när Magnus hade bränt sig på kokhett tevatten och vi var på en rugbyturnering. Han satt i stolen och frossade och när jag frågade: -Hur är det Mange? Fick man till svar: -Jo, det är fint! Magnus bet ihop och klagade aldrig.
Vi är många som saknar Magnus både på och utanför planen.”

Familj

Att skaffa familj och barn var viktigt för Magnus. Han ville kunna leva det liv som han innan skadan önskat och haft som mål.

Magnus och Anna

Vi träffades på Frösunda Center 1988, jag jobbade som fritidsledare och Magnus kom dit på rehabilitering. Magnus blev min stora kärlek och stöd i livet. Vi gifte oss efter vi varit tillsammans i 4 år och fick två flickor, Matilda 1995 och Alma 1998.

I nästan 30 år fanns Magnus lugn och trygg vid min sida. Det var så lätt att leva med honom, han var alltid positiv och hade sådan livsglädje. Han hade förmågan att njuta av det enkla i livet. Att bara sitta i solen med en bra bok och en kopp kaffe eller framför TV´n med ett glas rött.

Familjen var viktig för Magnus. Han tog ett stort ansvar för barnen och vi delade alltid på ansvaret i hemmet. För att kunna leva ett liv som andra med familj och barn betydde Magnus assistans oerhört mycket.

Trots alla hinder såg han alltid möjligheterna. Om det var något han inte kunde göra så såg han alltid till att jag och tjejerna ändå fick uppleva det. Han hade förmågan att glädjas med nära och kära och var aldrig självisk.
/ Anna

Det allra viktigaste för pappa var vårt liv och välmående. Han kunde offra allt han hade för det.

Alma och Magnus

Funktionshindret försvårade en del fysiska saker, men han hade en förmåga att på något sätt slingra sig runt det. Det fanns små lösningar för allt och jag har inget minne av att det var något jag led av eller ens reflekterade över som barn.

Att vara en bra pappa handlar inte om att kunna springa snabbt eller hoppa högt. Den kärleken han gav mig kommer aldrig kunna ersättas av en icke förlamad kropp.

Alma och Magnus

Såklart har assistans och mamma hjälpt till att komplettera upp den fysiska delen också, det har aldrig riktigt känts som ett problem. Pappa var alltid ledig på fredagar och när jag och Matilda gick på dagis var även vi det och var hemma med pappa.

Ibland åkte vi iväg och hittade på olika grejer, ibland satt vi hemma i soffan och kollade på någon film. I soffan brukade pappa ligga på rygg och lyfta upp mig med raka armar så jag flög som ett flygplan. Jag minns att det var mina favoritdagar.

Alma och Magnus

Det finns ingen människa med mer tålamod än pappa. Han var den enda som fick borsta mitt hår som barn för han gjorde det så mjukt och försiktigt. Det tog tid, men det gjorde inget. Han blev sällan otålig eller arg, tappade nästan aldrig humöret till skillnad från vad vi andra i familjen kunde göra.

Jag minns hur han alltid kom in till mig om jag hade bråkat eller var arg på Matilda eller mamma. Jag sprang jämt in till mitt rum och grät eller tjurade om jag var arg eller ledsen. Han kom alltid efter mig och tröstade, oavsett hur larvigt bråk det än handlade om eller om jag överreagerade.

Han förminskade aldrig och satt alltid och klappade på mig tills jag lugnat mig. Pappa fanns alltid förstående och sansad vid min sida oavsett om mitt humör och temperament ibland varit bristande som barn och tonåring.

Alma och Magnus

Ända från det att vi var små barn till dess att pappa gick bort har han alltid fått en att känna sig bra och duktig. Det spelade ingen roll hur liten eller stor prestation det handlade om, han var alltid stolt. Han var jämt så stolt över oss när vi tävlade, hade uppvisningar eller konserter.

Han har alltid engagerat sig mycket i våra fritidsaktiviteter. Inte bara i min fotboll för att han älskade fotboll utan lika mycket för min gymnastik, Matildas pingis eller vår musik. Han intresserade sig alltid och ville lära sig om det vi höll på med. Det som var viktigt för oss var viktigt för honom. När han hämtade mig från gymnastikträningarna brukade han alltid komma tidigare för att hinna sitta på läktaren och kolla en stund.
/ Alma

När jag var yngre tyckte folk ofta synd om mig när jag berättade att min pappa satt i rullstol.

Matilda och Magnus

De tyckte synd om mig för att de trodde att min pappa inte kunde följa med mig till lekparken, bada eller åka skidor med mig, och lära mig allt sådant som man tänker att en pappa ska göra. Jag förstod aldrig varför de tyckte synd om mig, för min pappa kunde och gjorde ju allt det. Min pappa gav mig aldrig, trots sin ryggmärgsskada, en uppväxt där jag kände att jag saknade eller gick miste om något alls.

Matilda och Magnus

Ibland kunde ju rullstolen såklart vara ett hinder, som när jag inte vågade klättra ned för klätterställningen och pappa inte kunde rulla genom sandlådan för att lyfta ned mig. Eller den gången när pappa skulle vara ensam hemma med mig för första gången och jag precis insett att pappa inte kom åt att lägga mig i sängen om jag satte mig under vardagsrumsbordet.

Alla sådana tillfällen hade kanske löst sig på ett lättare sätt om pappa inte suttit i rullstol, men där min pappa saknade gångförmåga hade han desto mer tålamod.

Istället för att kliva fram och lyfta ned mig från klätterställningen peppade han mig att till slut våga klättra ned själv, och istället för att hämta fram mig från under bordet kastade han in ett täcke och en kudde och lät mig sova där tills jag insåg att det inte var så skönt att sova på golvet.

Det jag imponeras mest av när jag tänker på pappa är just hans tålamod. När det kombinerades med hans vilja och driv att klara sig själv blev han oslagbar, och inga hinder blev för stora. Det gällde bara att prova igen och igen, oavsett hur många gånger man misslyckades.

Matilda och Magnus

Samma tålmodighet tillsammans med pappas lugn och vänlighet gjorde honom till en av de snällaste personer jag träffat. Han ville alltid alla väl, och sa aldrig något ont om någon (utom om AIK när de mötte Djurgården i derby). Jag är så glad över att jag alltid kommer att bära med mig lite av min pappas tålamod, snällhet och drivkraft i mitt eget liv.
/ Matilda

 

 


Manges minne